Övertagningar- projektidé för Supermarket 2015

Linjära övertagningar är en form av stafett-tecknings happening som kommer att ta plats i ID:Is utrymme på Supermarket 2015. På mässan utgår vi ifrån vårt tilldelade utrymmes väggar där vi skapar en under utställningstiden en föränderlig teckning. Väggen är arket där tecknandet tar form. Teckning är intressant för att det är ett medium som kan tänjas åt olika håll och för dess direkthet.

De deltagande är medlemmar från ID:I som får en tidsperiod tilldelad med uppgift att överta, omforma, förvalta, tillföra eller skapa nytt. Det går bra att måla över hela ytan och börja från början eller använda sig av det tidigare materialet. Av intresse är att undersöka hur varje enskild konstnär förhåller sig till sitt arv i form av den befintliga teckningen som redan finns där på väggen.

Galleriets grundidé är att konstnärerna som delägare i galleriet ansvarar för var sin tids-period i lokalen där var och en har förtroendet att själv förvalta och bestämma över sin utställningstid. Utifrån galleriets grundidé så ansvarar varje deltagande konstnär även i detta projekt för sin tidsperiod och har även möjlighet att i sin tur bjuda in någon annan att delta under personens tilldelade tidsrymd. En annan viktig aspekt som utmärker konstnärsdrivna gallerier är konstnärens närvaro under utställningen, denna närvaro är central där varje enskild person bidrar med sin ton och klang till helheten. Närvaron gör att utställningen även blir en social händelse där man har möjlighet att mötas i processen av konstnärlig skapande. Som initiativtagare till projektet kommer jag att börja och avsluta teckningen som för att symboliskt sluta en cirkel.

Intentionen är att under denna utställning skapa dynamik och rörelse i gallerirummet. Att använda sig av väggen är viktigt för att lyfta fram det monumentala men också flyktiga, verket i sin helhet existerar endast där och då. Projektet kommer under gång att dokumenteras via film och stillbild. Tanken är att materialet kommer att visas i realtid på hemsidan så att det även går att följa processen där. Fotomaterialet sammanställs efter projektets slutförande även i någon form av publikation.

Jag tänker mig denna händelse som en resa där ingen i förväg vet hur resultatet kommer att bli. Det som kommer att finnas kvar efteråt är bara dokumentationen och minnet.