Malgorzata Markiewicz, Annika Ekdahl, Julita Wójcik och Helene Hortlund
Stena Baltica, oktober 2007
Går det att sy ihop två länder i ett konstprojekt? Sy ihop- Zszywanie är ett konstprojekt där polska och svenska konstnärer arbetade för att förbinda länderna symboliskt och fysiskt med hjälp av textila material. Allt tog plats på färjan mellan Karlskrona och Gdynia där nya berättelser om grannländerna växte fram i aktioner, installationer och workshops. Konstnärerna lämnade över en del av skapandet till publiken i ett antal arbeten där passagerarna inbjuds att delta.
Varje dygn avgår tre färjor mellan Karlskrona och Gdynia. Sy ihop vill öppna några nya passager mellan länderna. Vad betyder identitet och att ”höra till” – är vi européer, svenskar, polacker eller utopiernas världsmedborgare? Är vi antingen-eller? Skapar vi vår identitet i motsatsen till något annat, till något vi inte är? Vad vet vi om varandra?
En färja är en plats där passagerare normalt inte möter samtidskonst. Ytorna för interaktion och utställningar är begränsade men spännande. Från den intima och för stunden privata hytten kommer konstverken att leta sig ut till gemensamma utrymmen. En färjetur sträcker sig över lång tid och alla resenärer är samlade på en liten yta.
Under resan i oktober 2007 installerades konstverk i sju hytter; i färjans glasvitriner utanför taxfree; i konferensrum; hela trapphuset; korridorer; baren; restaurangtorget och receptionen. Från den intima, nästintill klaustrofobiska, privata hytten letade sig arbeten ut till gemensamma utrymmen eller spred sig över havet. En aktion genomfördes med färjan och dess kapten deltog i en övning ute till havs. Aktionen ”Loop” blev synlig både ute på havet och från satellit och gps-monitor.
Malgorzata Markiewicz, Annika Ekdahl, Julita Wójcik och Helene Hortlund har tidigare arbetat med allt från gobeläng, broderi, stickning och virkning till den bortkastade, trasiga, oönskade textilen som återbrukats. De är väl förtrogna med textila material och tekniker. Textila material är något vi alla har erfarenhet av, något vi har nära oss jämnt och har haft ända sedan vi var nyfödda. Det är taktilt till sin natur och har en form som kan röra sig och förändras.
Att använda sig av textila tekniker innebär oundvikligen att förhålla sig till en lång kvinnlig tradition. Precis som t.ex. gobelängerna förut skildrade dåtidens politik och vardag kommer konstnärerna på färjan att arbeta med sin egen tid. De tre nornorna i den fornnordiska mytologin spann på människors livstrådar och representerade historien, nuet och framtiden. I myter och sagor från hela världen kan man läsa om fredsvävare, spinnerskor och sömmerskor. Den textila traditionen har en stark och symbolisk plats i dessa berättelser.
En färjetur sträcker sig över lång tid och alla resenärer är samlade på en liten yta. Det fanns tid att försjunka i tankar och arbete, tid att upptäcka de verk som installerats på olika platser och att våga delta själv.
Torun Ekstrand, curator
http://www.artland.se/utställningar/sew-together-348299
Under färjeturen visade jag mitt processinriktade och performativa verk Chain. Med utgångspunkt i tanken att fläta ihop kulturer, människors minnen och närvaro skapa en kätting av textila rester. Denna textila kedja knyter an till det marina men kontrasterar i sitt material mot kättingar man normalt omger sig med på havet.
Att faktiskt sitta under resan och fläta ihop dessa textila lämningar i form av lakan, mattor, kläder som uniformer, skjortor och underkläder symboliserade också resandets tidsaspekt. Symboliskt blir kedjan ett fysiskt objekt av materialiserad tid.
Detta avslutades med en performance där jag symboliskt band samman Sverige och Polen med kättingen. Detta kunde genomföras eftersom färjan hade en dörr till Sverige på ena sidan av båten och en till Polen på andra.”
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.