Visad på Röda Sten 2005 i Göteborg

Jag attraheras av tråden som skulpturmaterial. Att den är sammanfogande till sin natur med en materialkaraktär som gör det möjligt att ”teckna” tredimensionellt och skapa stora objekt som ändå är luftiga och lätta. Mina verk berör frågor om kulturella strukturer och förväntningar i fråga om kvinnlighetens och könets betydelse. Med traditionellt kvinnliga tekniker vill jag visa motsättningarna i tryggheten och fängelset som könstillhörigheten innebär. Verken handlar ofta om känslor och erfarenheter som man försöker gömma och hålla undan för andra och sig själv, men som till slut ändå alltid sipprar eller väller fram.

I verket I väntan på prinsen där jag själv sitter iklädd en brudklänning och virkar på brudsläpet, blir bruden bedömd och betraktad. Hon är harmlös och på samma gång hotande så som den kvinnliga sexualiteten uppfattas. ”Aktivt passiv” sitter hon med sitt virkande i en tidlöst pågående aktivitet i väntan på att bli förlöst. I släpet väver hon in alla sina drömmar och förhoppningar och med sitt handarbete virkar hon in sig i hemmet. Hon gör sig till en del av möblemanget och virkar en kokong åt sig i form av bordsdukar, antimakasser, gardiner och sängöverkast, Dessa ting görs med kärlek, är ”onyttiga” och många gånger inte ens uppskattade. Att tillverka dem är ett sätt att skapa sig en plats i tillvaron, ett existensberättigande och ett bildande av revir. Dessa virkade dukar får en spindelvävsliknande känsla och släpet som aldrig blir färdigt blir ett fångstnät. Målet förflyttar sig ständigt och väntan upphör aldrig.

In my piece ”Waiting for the prince”, where I sit dressed in a bridal gown crotcheting its train,  the bride is watched and judged. She is both harmless and threatening, an analogy of our perception of female sexuality. Active yet passive she sits with her crochet work in ageless and continuous activity, waiting for deliverance. Her dreams and longings are woven into her train, and with her work she is crotcheting herself into the home. She makes herself into a part of the furnishings and knits a cocoon for herself in the shape of tablecloths, antimacassar, curtains and bedspreads. These things, made with love, are often unappreciated and regarded as ”unnecessary”. To produce them is a way to make a place for oneself  in existence, to justify oneself and mark out a territory. These crocheted cloths evoke a sense of spiderwebs, and the train that is never completed becomes a catching net. The goal is constantly moving and the waiting never ends.

My work concerns cultural structures and expectations on femininity and the importance of gender. With traditionally female techniques I want to make visible the paradox of security and imprisonment that womanhood entails. The work depicts emotions and experience that one tries to hide away from oneself and others, and that nonetheless trickle or gush forward.

Shown at Gothenburg Craft Biennal 2005 at Röda Sten

Press release Gothenburg Craft Biennal-3