Text om Livsformer

Helene Hortlund

Livsformer

Skulptural gestaltning för Rättscentrum i Malmö

Från Nornornas spunna livstrådar till kroppens egna system med nervtrådar…”

Jag minns inte exakt när jag först såg Helene Hortlund virkade rumsteckningar men intrycket blev bestående; svarta lodräta streck i rummet i robust dans med tyngdkraften. Vi möttes också i ett samtal kring stygnet och trådens betydelsebärande dimensioner, hur det textila på sitt lågmälda vis genomgående burit på mening – enträget och sinnligt, mer basalt än alfabetet, närmre kroppen, närmre livet…

När vi nu pratar säger hon att hon redan tidigt velat tillföra något till teckningens medium och samtidigt gärna vidga svängrummet för det textila. Det utvidgade fält man brukar tala om när målning, teckning och skulptur börjat föra ett genremässigt samtal, ser för henne ut att vara en naturlig bas. Många beståndsdelar är hemtama, vissa hämtade från en textil sfär (löpande trådar, en virkad stjärna) eller från teckningens universum (en linjeburen form, rättfram men med nerv). I mötet med varandra och med rumsligheten tas delarna ett steg vidare.
Vad finns mer att säga om sådana förskjutningar? Vad händer när en (textil) skulptur övergår från att vara ”bara” skulptur, till att ”bli en teckning”?
Förslagsvis kan man se det som att rumsteckningen
aktiverar rummet, som ett tecken, ett positivt utrop. En ny ingrediens som på sitt abstrakta sätt skänker en laddning. Redan skulptören Eva Hesse (1936-1970) utforskade på sin tid nya vägar för spatiala rubbningar via en egensinnig materialitet (rep, vax, lackad silduk).
I den konstnärliga gestaltningen
Livsformer, med sina åtta kommunicerande delar, installerad på Rättscentrum i Malmö (2013), känner vi hos Helene Hortlund igen den slingrande (”tecknade”) pregnansen. Varje del är laddad med den lugna energi som en förankring i det hantverkliga ger (glansig lintråd, ett linjespel på micro-nivå).
Om de tidigare rumsteckningarna var svarta öppnar
Livsformer, med färger som korallrött och orange, upp associationsspåren mot en organisk värld, som konstnären skriver: ”Från Nornornas spunna livstrådar till kroppens egna system med nervtrådar och blodomlopp, dessa är i allra högsta grad kopplade till livets mysterium.” Tecken i rummet, men om man så vill också påminnelser om ansvaret gentemot allt levande.

Katji Lindberg